Kymmenen pistettä ja papukajan merkki

Jag har varit till tandläkaren efter många års om och men.

I två timmar låg jag under en grön operationsduk men munnen uppspänd som på en döende abborre. Då jag stirrade in i lampan och han satte borren till min tand vred jag upp volymen på min iPod. Det var välidigt lugnande med dunka dunka hiphop musik. Oturligt nog så dog batteriet efter två låter och då började jag tänka på verser som ”han dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn” (i detta fall var fienden den hemska borren) och andra styrkande bibelverser. Kom också fram till att tortyr måste vara väldigt hemskt och att den behandling som jag fick var inget jämförelsevis med det. Min stackars mun var verkligen ordentligt bedövad, så det enda jag kände var då dom drog och slipade inne i tanden. So folks, alla som behöver göra en rotfyllning behöver inte vara så rädd att knäna viker sig. Det är inte så farligt i alla fall.

-Ett papegojmärke till mig. Så är det.

Den här veckan har vi fått två dagars ledighet och jag hoppas på att kunna resa nånstans. Känns verkligen som att jag måste få resa utanföre Khon Kaen för att kunna få vila ordentligt. Har ringt en av mina vänner och jag hoppas på att hon kan komma med mig. Jag vill se mera av Thailand! Nu har jag möjligheten, men jag har inget ställskap….