Igår hade vi vår lediga dag. Då åkte jag och fyra andra missionärer till ett heelt underbart ställe.
Vi startade vid nio och efter en timme med moppen var vi framme. En lång sträcka, men det var värt det! Omgivningen var grön och lummig, vattnet var varmt och maten var god. Vi var de enda farangerna (vita utlänningar) på stället och antagligen så är det väldigt få turister som hittar dit. Att simma i sjön var som att simma i en simhall, fast taket var himlen och ”bassängen” var väldigt djup. Eftersom det var väldigt få båtar och det inte blåste så mycket så var det nästan spegelblankt, vilket bidrog till den perfekta känslan. Tänk om man fick simma där varje vecka!
Hyddorna som var gjorda av bambu stod i vattnet, så coolt! Det var riktigt svalt och skönt eftersom det inte var plåt tak utan det var gjort av palmblad. Lite som i Nicaragua på beachen. Vi åt middag vid ett lågt bord, det kändes verkligen så exotiskt att det inte var sant. Elisabeth beställde in mat eftersom hon hade varit där innan och kunde thai. Vi åt flera smårätter, b.la. Kao Niao (klibbigt ris), kycklingsoppa kryddad med citrongräs, purjolök och andra thailändska kryddor, helstekt fisk och friterad kyckling. Mmm…
Efter den här ledig
a dagen var jag verkligen avslappnad. All nervositet och press bara rann av….och än har det inte kommit tillbaka. Att åka iväg till ett nytt ställe för en dag var verkligen välbehövligt. Nu har jag nya krafter och ny energi för den här veckan. Yesh! Vill verkligen lyssna på Den Helge Andes ledning. Det gäller att vara lyhörd och inte köra sitte eget race. Hammaren kan ju inte springa iväg, för då kan ju inte byggmästaren använda den. Jag är bara ett redskap i mästarens händer. Bra va?
Bilden till vänster ser man de små hyddorna var vi åt och vilade under dagen. Bilden i mitten är tagen runt fem sex tiden då solen går ner. Väldigt vackert. Här till vänster är Maria på bild vid matbordet. Visst ser det gott ut?



